Ja vart ska man börja.... Minns första dagen då jag såg dig utanför skrapan, du var med en nuvarande riktigt bra vän.. Jag kollade rakt in i dina ögon och kände verkligen ett pirr i hela kroppen, det tog inte lång tid innan vi började umgås alla 3 och inte heller lång tid innan vi började umgås privat, vi gjorde verkligen allting tillsammans, såsom satt uppe och snackade hela nätterna, var ute och tog långa promenader eller satt och kollade på nördiga filmer på tv,n och skrattade tills vi dog! jag vet inte riktigt vad som hände.. Men en sak är iallafall säker, det är inte vi två längre och det kommer nog aldrig heller bli, är sjukt ledsen över det och jag hoppas att du kommer att inse någon dag att jag kommer alltid att vara med dig och alltid älska dig vad som än händer.... Du var en helt otrolig och speciell person, kommer aldrig glömma dig :/  </3
-


Diss till allt vi byggt upp som sen föll ner till grunden :/ ...
-


P.S - Kan vara ett av mina känsligaste inlägg hitills... Oj oj ...